Läs debattartikeln i sin helhet nedan eller på Correns webbplats HÄR.

*

Den svenska skolan är i förändring. Utbildningsminister Jan Björklund har under flera år lett en intensiv och omfattande förändring av den svenska utbildningspolitiken. Senast har en proposition om ny lärarutbildning lämnats till Riksdagen för beslut innan sommaren.

Som representanter för Sveriges största organisation för lärarstudenter, största kårpolitiska samarbetsorgan för lärarstudenter och tre av landets största lärarutbildningar har vi gemensamt granskat förslaget. Den svenska lärarutbildningen förändrades grundligt för mindre än tio år sedan och huvudsakligen anser vi att det är skadligt att ständigt förändra utbildningen. Svensk lärarutbildning – liksom den svenska skolan – behöver ett förtroende från styrande politiker som kan leda till ett långsiktigt arbete inom svensk utbildning. Detta gagnar inte bara eleverna, studenterna och lärarna – det är också gynnsamt för hela nationen och dess framtid. Därför tror vi på en politisk överenskommelse över blockgränserna.

Vi välkomnar flera av de förändringar som föreslås, men ställer oss även kritiska till andra delar av förslaget. Vi delar regeringens ambition om att höja kvalitén i lärarutbildningen, vilket främst höjer kraven på lärosätena. Detta kan nås genom både en ökad konkurrens mellan lärosätena och alternativa antagningar till utbildningen, som vi välkomnar att det utreds vidare.

Förslaget föreslår en splittring av lärarutbildningen. Dagens enhetliga lärarexamen ska ersättas med fyra examina. Vi anser att lärare är ett yrke och således kräver vi också en enhetlig examen. Det pedagogiska uppdraget förenar oss, oavsett elevernas ålder, och är grunden i lärarprofessionen.

Vi välkomnar vidare att konflikthantering, specialpedagogik och betygsättning föreslås ingå i utbildningens gemensamma del, liksom att stora delar av utbildningen ger oss studenter en examen på avancerad nivå. Däremot anser vi att även lärare för fritidshem och förskola bör få en examen på avancerad nivå och möjlighet till forskning.

Den svenska skolan, som dagligen sysselsätter närmare två miljoner människor, är landets största och viktigaste institution. Sveriges framtid skapas i skolan, och framtidens skola skapas i lärarutbildningen. Vi är övertygade om att ovanstående synpunkter är viktiga och betydelsefulla delar i en lärarutbildning som skapar grunderna för kunskapsnationen Sverige.

KRISTINA SJÖBLOM
Lärarförbundets studerandekommitté
KATARINA NILSSON
Förenade pedagogstudenter
HANNA VICTORIA MÖRCK
Uppsala studentkår
EMELIE ANDERSSON
Alla Lärarstudenters förening, Mälardalens högskola
MARCUS FRIBERG
Studentkåren Malmö

Läs de rödgrönas pressmeddelande HÄR.

Läs debattartikeln HÄR.

Presentationen kan du fortfarande se HÄR.

Propositionen i sin helhet kan du läsa HÄR.

Under förmiddagen fick vi lyssna till tre föredragningar. Thomas Furusten från högskoleverket presenterade rapporten ”Man ska bli lärare” (Högskoleverket 2009:7 R), som behandlar den kvinnodominerade könsfördelningen i lärarutbildningen samt att män står för majoriteten avhopp från densamma.

Christina Florin, professor i historia vid Stockholms Universitet talade om lärarinnor och lärare i ett 100-års perspektiv. Siste föreläsare var Inga Wernerson, professor i pedagogik vid Göteborg Universitet, presentation behandlade lärares betydelse för genus och jämställdhet i skolan.
Under eftermiddagen hölls paneldebatt under ledning av Sigbrit Franke, utredare till En hållbar lärarutbildning (SOU 2008:109). Detta följdes upp med två parallella seminarier.

Det första behandlade praktiska jämställdhetsinsatser vid bland annat Linköpings Universitet, i det senare diskuterades hur genusperspektivet i lärarutbildningen ser ut i dagsläget och om studenterna får verktyg för att bryta traditionella könsmönster i sin kommande yrkesverksamhet.

Dagen avslutades med en diskussion mellan utbildningsminister Jan Björklund och Sigbrit Franke. Här fick även konferensdeltagarna möjlighet att ställa frågor.

Konferensen gav oss många nya tankar och funderingar. Trots att diskussionerna, på grund av begränsad tid, fick läggas på en relativt ytlig nivå gav dagen som helhet ett djupare intryck.

Under paneldebatten påtalade en av deltagarna Fredrik Bondestam, FD i sociologi verksam vid Uppsala Universitet och Karolinska institutet, att en liknande jämställdhetskonferens anordnades i mitten av 80-talet. Tankar och diskussioner var under denna konferens i princip desamma som under nuvarande, förutom ett byte av gällande begrepp där exempelvis jämställdhet i dag hellre benämns som genus. Står utvecklingen stilla?

Genomgripande problem med dagens lärarutbildning är att progression saknas. Ofta är genusmoment separerade och inte integrerade i kurser vid lärarutbildningen. Det kanske inte är så  konstigt att genusarbetet ute på skolorna ofta sker i form av temadagar eller temaveckor separerad från den vardagliga undervisningen. Skolan och lärarutbildningen hör ihop och lärarutbildares kompetens vad gäller genus är av central betydelse för dagens skola.

Något som slog mig under dagen var att debatten ofta hamnade i vad som kunde göras för att locka män till utbildningen; öka ämnesdjup, öka forskningsbaseringen, höja status och anpassa examinationsformer. Det som däremot till stor del glömdes bort var frågan: varför behövs män i lärarutbildningen? Frågan är i min mening en förutsättning för samtal om en jämställd lärarutbildning. En följdfråga till denna är varför/varför inte män söker sig till lärarutbildningen.

För mig är det en fråga om signalerna det sänder, att yrkesval begränsas av könstillhörighet. Män ska inte tillföra något annat till förskolor och skolor, de ska fylla samma pedagogiska funktion som deras kvinnliga kollegor. Män söker sig inte till utbildningen (framför allt förskollärarutbildningen) eftersom det skulle bryta mot rådande könsnormer.

Vad tycker ni?

God fortsättning!
Här i Umeå är vi tillbaka från julledigheten och redo att ta nya tag i fokusfrågan – som vi under hösten arbetat aktivt med. Vi har deltagit i kvalitetsutvecklingsmöten tillsammans med kursansvariga lärare och regionalt utveckling centrum. Vi har även tagit upp diksussionen på vårt stormöte och även anordnat en rektorsträff kring frågan. Nedan har jag sammanställt de synpunkter som framkommit i dessa sammanhang. Hoppas det kan ge er inspiration!

Studentåsikter som har kommit fram vid diskussioner kring utveckling av VFU

För att tydligare få en övergripande bild om hur VFU upplevs och fungerar vill UmPe att en utvärderingsmall utvecklas. Utvärderingsmallen är tänkt användas på alla större VFU kurser och avse den praktiska delen av VFUn, ex. bemötande, resor, handledare, ledarskap etc.

Uppföljning av VFU

Studenterna värderar VFU mycket högt i sin utbildning, men upplever att det som enormt viktigt att få reflektera tillsammans med andra studenter och lärare efter perioderna. Det sker inte i tillfredställande utsträckning som det ser ut idag. Studenterna upplever att reflektionerna ofta är korta och främst behandlar VFU-uppgifter. Det efterfrågas mer reflektionstid kring läraryrket och erfarenheter av att vara ute i verksamheten. Ledarskap, studentens plats i lärarlaget är bl. a. saker som efterfrågas djupare reflektioner kring.

VFU platser

Studenterna upplever det viktigt att bli placerad i överensstämmelse med ämnesområde/inriktning/”stadie”.

Handledare

För kvalité på VFU perioden finner studenterna stor fördel i om handledaren genomgått handledarutbildning.  Många gånger verkar handledare osäkra på vad som förväntas av dem.

Partnerområden

För en mer likvärdig och mångfasetterad VFU anser studenterna att principen ”djup” (studenten befinner sig på samma skola under sin utbildning) återigen borde tas upp till diskussion. Ett system med systerskolor har diskuterats (två studenter delar på två partnerområden under utbildningen).

Bedömning/betygsättning/bedömningsmallen/examination

Studenter upplever sig ofta bedömda på osäkra grunder och får sällan motivering till sina betyg utifrån själva vistelsen på förskola/skola – utan snarare en bedömning utifrån de uppgifter universitetet gett dem. Otydligt vad examinationen grundas på.

 Bedömningsmallen uppfattas som onödig och svårtydd. Bland studenter har diskussionen om tydligare betygskriterier för G och VG efterfrågats. FSR borde också tydligare synas i bedömningsmallen – kanske ska mallen just fungera som en mall och utvecklas från kurs till kurs i relation till FSR?

Vikariat och VFU

Osäkerhet råder bland studenter och även LLUare om vad som gäller vid vikariat. Studenter efterlyser tydligare och mer lättåtkomliga regelverk.

Övrigt:

• Progression – utlägg av VFU perioder, studenter som befinner sig på olika ställen i utbildningen
• Mall för handledarsamtal – även för besökande universitetslärare
• Universitetet måste göra det attraktivt för lärare arr vara delaktiga i lärarutbildningen
• Utveckling av seminarierna med pedagogiska samordnare

Detta är åsikter vi från studenthåll i Umeå tagit upp i diskussioner och möten med Regionalt Utvecklingscentrum, som i skrivande stund arbetar med en utvecklingsplan för VFU, och även kursansvariga för större VFU kurser. Utvecklingsplanen för VFU är fortfarande ett arbetsdokument och ännu inte taget av Umeå School of Educations styrelse. Vi känner dock att våra åsikter tagits emot mycket positivt. Vi återkommer när utvecklingsplanen är fastställd.

Förskollärarutbildningen kortas inte! Läs mer HÄR.

Mer matematik för blivande låg- och mellanstadielärare. Läs pressmeddelandet HÄR.

Eftersom motståndare till betyg och kontroller fortfarande har en så stark ställning på lärarhögskolor och pedagogikinstitutioner får vi hoppas att Jan Björklund och hans medhjälpare får fortsätta sitt idoga arbete under ytterligare en mandatperiod.

Läs Ericssons hela debattartikel HÄR.

Se inslaget HÄR.

Diskussionen börjar 15.44 in i sändningen och avslutas 21.47.